Man kan inte vara bra på allt. Det finns ingen supermänniska som är född helt fulländad utan minsta lilla brist. Alla människor har bra och dåliga sidor. Det viktigaste i alla relationer är nog att känna den här medvetenheten om att ingen kan vara perfekt.  Men den viktigaste av dem alla är att du måste inse att du själv inte är och nånsin kommer att bli perfekt. Du kan spendera hela ditt liv med att tänka: ”om bara jag hade fötts annorlunda så skulle jag no…”. Men då slösar du totalt bort de gåvor du faktiskt fått. Man kan inte heller gå runt och känna ånger över alla sina misstag man har gjort i sitt förflutna. Såvida du inte uppfunnit en tidsmaskin så kan du inte göra något åt det som varit. Det du kan göra är att förändra din syn på det som varit. Du kan se det som en stor tillgång i ditt liv. Att du har erfarenhet av att hantera vissa saker. En person som aldrig möter motstånd kan aldrig riktigt vara stark i sig själv.

Jag har insett att jag måste acceptera mina svaga sidor. Lära mig att leva med dem och konfrontera dem. Man kan inte gå runt och gömma sig för sitt eget liv. Det jag istället försöker göra är att ta hand om min osäkerhet och ibland till och med visa den för min omgivning. Jag måste arbeta på att förbättra mig. Det är något som vi gör hela våra liv, vi försöker ständigt förbättra och uppdatera oss själva. Livet förändras, människor utvecklas. När man känner sig osäker i sociala sammanhang så skapas ofta en väldigt ond cirkel som är svår att ta sig ur. Man blir beroende av andra och osäker på sin egen förmåga. När man arbetar med att förbättra sin självkänsla lär man sig mer och mer att hantera sidor hos sig själv och ofta även lämna dem bakom sig.

"Who's That Girl?"

There were places we would go at midnight
There were secrets that nobody else would know
There's a reason but I don't know why
I don't know why
I don't know why
I thought they all belonged to me

Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
Oh no, living my life

Seems like everything's the same around me
Then I look again and everything has changed
I'm not dreaming so I don't know why
I don't know why
I don't know why
She's everywhere I wanna be

Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?

I'm the one who made you laugh
Who made you feel
And made you sad
I'm not sorry
For what we did
For who we were
I'm not sorry
I'm not her

Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
Oh no, living my life

hon känner sig sårad, ensam och liten
men mest utav allt så känner hon sig sviken
sviken av dem som hon en gång hade älskat
och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa
hon tittar upp mot stjärnorna, ser vad som står skrivet:
du är inte den som ska leva detta livet
hon skriker ,varför blev jag denna flicka
om jag aldrig kommer må bra och aldrig mera hitta,
men hon får inget svar, det existerar bara tystnad
hon skriker ut sin sorg med det är ingen som lyssnar,
nu på kvällen kommer gråten, sminket försvinner,
maskaran rinner ner och tårarna vinner
hennes kinder är våta och ögonen svider
men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider,
hon försöker att prata men hon får inte fram ett ord
hon är tyst på utsidan men skriker innombords.

Hon vaknar på nätterna kallsvettig och rädd, mardrömmarna ger henne sömnlösa nätter.

hon är hel utanpå men inuti så är hon sönder
sitter fast i situationen och kan inte komma loss,
hon är flickan som är rädd, men hon är VAN vid att slåss.

Jag är så tacksam att jag har träffat dig, att du har funnits i mitt liv.

Du är speciell och värdefull för mig. Det som gör dig unik finns i ditt sätt att vara, din styrka och ditt mod och allt som du kan klara. Den kärlek och trygghet som du ger i omtanke om andra, ger lärdom om hur vi ska vara mot varandra och andra... Du är en sån person man lätt kan falla för och hålla kär.. Du är den personen jag har fallit för.. Tack för att du finns, och du är hur underbar person som du är!

Du säger att du tycker om mig.. men ibland vet jag inte vad jag ska tro,

Att jag är speciell var det bara nåt du sa? Jag går och funderar på vad jag gjort för fel. Jag gjorde allt mitt bästa för att du skulle bli stolt över mig men ändå blev det som det blev, jag faller i gråt så fort jag tänker på dig, hur mycket jag saknar dig.. Men det kanske är bestämt att jag ska vara ensam och övergiven från den jag älskar? Du är en sån person som jag verkligen tror på. Varför lämna mig när du vet att vi kan klara allt tillsammans? Jag har aldrig känt så här förut och du vet att det är sant! Vill höra dom orden att du ångrar dig att du känner samma sak men det kanske inte händer.. men jag hoppas varje dag, det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan så jag har hoppet kvar om att du kommer tillbaka till mig! En dag kanske du kommer tillbaka till mig och säger att du vill lösa det här med mig, jag kommer stå på samma plats och vänta föralltid tills den dagen kommer!
Du är så underbar och betyder mycket för mig. En sak vill jag att du ska förstå att allt jag säger till dig är äkta, och ingenting på jorden kan få det att ändras. Kanske är jag dum som tror jag är nåt för dig, men ärligheten varar längst, du är det finaste som hänt mig, jag faller i bitar utan dig.
Jag somnar och vaknar med tårar inom mig, jag behöver dig.
Jag saknar dig! :'(

Jag vet att det finns en massa människor där ute som känner som jag... det är bara att jag är SÅ förvirrad och så extremt ledsen... Kan knappt äta eller sova men vill ligga i sängen hela dan... Jag känner mig så ensam och övergiven.... så vilse... Jag vet att det låter hemsk men jag vill verkligen inte leva så som jag lever för jag mår inte bra.... men vet inte hur jag kan ändra på mitt liv eller hur jag kan sluta känna som jag känner.... Orkar knappt nånting längre, är det nån som ser att jag lider, att jag vill ha hjälp men vågar inte be om det.. Allting känns så värdelöst vill bara komma bort.. vill bara känna en känsla av lycka igen.. :( bara kunna vara glad och skratta igen.. Det känns som allt som händer, det är bara mitt fel, vad jag än gör blir det bara fel... kanske bättre om ja håller mig undan, jag är bara till besvär ändå....Utanpå tror ni att jag är så glad,
men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag, ni ser hur jag skrattar, ni ser hur jag ler, men inuti min kropp så orkar ja inte mer....jag vill dölja min smärta så ni ser den där glada starka malin.. men orkar ja ens låtsas längre.. jag försöker äta men svälter ändå.. jag bara rasar..jag vill bara vara ensam men då kommer tårarna...jag vill att ni ska se mig som en lycklig tjej med framtid.. men sanningen är att såren jag har bränner, det gör så ont.. hur kan du göra så här mot mig? :( du lovade mig att jag var den enda för dig, att du aldrig mer skulle såra mig igen.. jag vet inte vilken väg jag ska vandra, vilken väg jag ska gå.. är det något du kan svara på?? Allt för många gånger har jag fallit in i gråt, skrikit och sagt att ingen annan kan förstå.. ja du ser hur jag mår, jag är ingenting utan dig.. jag har levt upp till många krav som ställts.. jag har gjort de allra mesta för att du ska vara stolt över mig, eller jag har iallafall försökt men känns som om ja inte har lyckats.. jag ville ju göra dig lika lycklig som jag alltid är med dig.. utan dig är jag ingenting.. du är min luft och utan dig kan jag inte andas... du har mitt hjärta i din hand, sen väljer du om du vill kasta de trampa på det, eller ta emot de... för det är ingen annan som är värd det.. jag förstår inte vad som gick fel, och vad jag har gjort för fel.. utan dig är jag inte hel.. du vet jag älskar ditt skratt, jag smälter när du ler.. jag saknar dig och jag orkar inte en dag till utan dig jag orkar inte med den här smärtan jag känner längre...!

Jag gav dig en del av mig, jag gav dig mitt hjärta

jag trodde det var kärlek mellan oss, att vi var menad för varandra...

förstår inte hur du kan knuffa undan mig så där... efter allt vi gjort tillsammans, allt som jag gjort som jag aldrig gjort förut med dig allt du lärt mig... du var min sol min luft, du släckte ljuset för mig när du lämna mig du tog all luft ifrån mig och nu kan jag inte andas utan dig... du var min framtid och nu har ja ingen framtid.. snälla ge mig en förklaring är ja för ful för dig, skäms du över mig.. gav jag inte dig tillräckligt med värme och stöd.. jag är förvirrad bara för nån dag sen låg vi och höll om varandra... jag glömmer inte tiderna på stranden, i bilen.. uppe på södra och norra berget, och jag glömmer inte när vi var i h-sand då du tog upp mig på berget.. ja kände mig som världens lyckligaste som hade världens finaste som höll om mig jag ville bara skrika utför berget hur mkt du betyder för mig... alla planer vi hade bara dig ut.. ingen utlands resa, ingen båtresa, ingen flytt tillsammans alla mina drömmar gick bara i spillror.. alla dina planer du hade lät för bra för att vara sant.. att ha dig vid min sida igen var för bra för att vara sant.. du förstår inte va lycklig du gjorde mig... förstår inte att du kan tro nåt annat om mig när det bara är du som existerar för mig... klarar inte av den här smärtan längre.. jag var ju så glad med dig.. och nu är jag tillbaka på ruta ett igen :(