Jag gav dig en del av mig, jag gav dig mitt hjärta

jag trodde det var kärlek mellan oss, att vi var menad för varandra...

förstår inte hur du kan knuffa undan mig så där... efter allt vi gjort tillsammans, allt som jag gjort som jag aldrig gjort förut med dig allt du lärt mig... du var min sol min luft, du släckte ljuset för mig när du lämna mig du tog all luft ifrån mig och nu kan jag inte andas utan dig... du var min framtid och nu har ja ingen framtid.. snälla ge mig en förklaring är ja för ful för dig, skäms du över mig.. gav jag inte dig tillräckligt med värme och stöd.. jag är förvirrad bara för nån dag sen låg vi och höll om varandra... jag glömmer inte tiderna på stranden, i bilen.. uppe på södra och norra berget, och jag glömmer inte när vi var i h-sand då du tog upp mig på berget.. ja kände mig som världens lyckligaste som hade världens finaste som höll om mig jag ville bara skrika utför berget hur mkt du betyder för mig... alla planer vi hade bara dig ut.. ingen utlands resa, ingen båtresa, ingen flytt tillsammans alla mina drömmar gick bara i spillror.. alla dina planer du hade lät för bra för att vara sant.. att ha dig vid min sida igen var för bra för att vara sant.. du förstår inte va lycklig du gjorde mig... förstår inte att du kan tro nåt annat om mig när det bara är du som existerar för mig... klarar inte av den här smärtan längre.. jag var ju så glad med dig.. och nu är jag tillbaka på ruta ett igen :(