hon känner sig sårad, ensam och liten
men mest utav allt så känner hon sig sviken
sviken av dem som hon en gång hade älskat
och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa
hon tittar upp mot stjärnorna, ser vad som står skrivet:
du är inte den som ska leva detta livet
hon skriker ,varför blev jag denna flicka
om jag aldrig kommer må bra och aldrig mera hitta,
men hon får inget svar, det existerar bara tystnad
hon skriker ut sin sorg med det är ingen som lyssnar,
nu på kvällen kommer gråten, sminket försvinner,
maskaran rinner ner och tårarna vinner
hennes kinder är våta och ögonen svider
men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider,
hon försöker att prata men hon får inte fram ett ord
hon är tyst på utsidan men skriker innombords.

Hon vaknar på nätterna kallsvettig och rädd, mardrömmarna ger henne sömnlösa nätter.

hon är hel utanpå men inuti så är hon sönder
sitter fast i situationen och kan inte komma loss,
hon är flickan som är rädd, men hon är VAN vid att slåss.